Min egna människa

Jag förbannar de låtarna som river upp gamla sår och rör om i ens goda värld.
Det är som att varje ord rör sig från örats hinna rakt ut i ådrorna och till slut når de även hjärtat.
Jag hatar att fastna i den ensamheten som kommer med de glömda känslor.
Jag hatar omställningen lycka - obehag som infinner sig.
Men tro inte att jag önskar något tillbaka, jag är en egen människa utan dig, och det säger allt.
 

Du kan välja din väg

Jag trodde aldrig att dagen skulle komma då jag skulle börja känna det jag gör idag.
Att jag skulle komma till insikt om att jag mår bättre utan dig.
Det är nästintill overkligt. 
För ungefär ett år sen ville jag hellre dö än att leva utan dig. 
Det var precis innan min operation, och jag var sjuk.
Jag drack mig full och tog tabletter, fick åka ambulans till Karolinska,
någonstans bland sirenernas tjut började min resa mot ett lyckligare liv.
Ibland undrar jag om jag försöker skylla mer på min sjukdom för att ta bort bilden av dig som en hemsk person. Egentligen går det inte att förneka eller förenkla.. 
Min vän sa att jag talar om mina erfarenhet på ett starkt vis idag.
Mycket händer på ett år. Jag är inte längre flickan som skulle ta sitt liv för dig.
Inte ens sätta dig före mig. Idag är jag stark, starkare än någonsin. 
Jag vill inte längre må dåligt, och varför ska jag göra det när jag har möjligheten att välja ett liv utan dig?

Goda positiva tankar

Vi utsätts för prövningar genom hela livet.
Den här gången är det dags att jag tar det som det
kommer istället för att överanalysera det.
Om det inte blir just som jag vill i den här situationen -
så finns det en anledning till att det inte blir som jag vill.
Jag längtar tills den dagen då jag kan blicka
tillbaka på mitt liv och inse att allt detta var så fel.

Framtid har inga svar

Jag vet egentligen inte hur jag någonsin ska förklara vad jag känner för dig. Jag hyser inga kärlekskänslor längre för dig, men av tiden vi har varit vi så har mina ansvarskänslor växt fram och därför har jag svårt för att inte hjälpa dig. Jag tycker synd om dig. Jag vill inte att du ska må dåligt. Lika så om det skulle vara en annan nära. Jag är för snäll, hela mitt hjärta är för snällt. Inte ens unna mig själv min egen lycka kan jag göra, utan att få dåligt samvete. Åh så jag undrar, vad nästa steg för mig är.

Min min min min

Tiden får fort men vi har inte bråttom.
Varför ska man må dåligt över beslut som egentligen
alltid kommer att gå att ändra på?
Denna här klumpen i magen behöver tid och uppmuntran.
Man ska inte må dåligt över att man sätter sig själv främst,
det är för min skull, bara min!

Pain is inevitable, suffering is optional.

Nu är det dags för mig att göra ett val.
Ett sista beslut.
Klippa alla band, och ta farväl.
Inget mer du och jag.
Inga känslor.
Ingeting.

Somliga trasiga dagar

Det är som att själen får ett annat liv när hjärtat inte skrattar.
Musiken får en annan betydelse och känslorna blir påtagliga.
Leendet är en fasad samtidigt som lyckan finns där.
Man lever i nuet men har fastnat med foten i gårdagen.
 

Ta det kallt, det är allt.

Det tjänar inget till att dröja kvar mer
Vid det som hänt igår
Det tjänar inget till att söka svar mer
Grubbel läker inga sår
När solen äntrar horisonten igen
Har jag lämnat ditt hus för längesen
Det är dej jag ser när jag söker mej en vän
Ta det kallt, det är allt

Det tjänar inget till att tända ljus nu
Dom ljus du kanske har
Jag ser inte fönstren i ditt hus nu
Jag går på fel trottoar
Jag famlar i mörker på min jordiska färd
Där kärlek är en ynnest som ingenting är värd
Du sträckte ut din hand, vad jag fick var din flärd
Men ta det kallt, det är allt

Du har inget för att ropa mej tillbaks nu
Jag vet nog vad du vill
Du har inget för att vara mej till lags nu
Jag kan din vals utantill
Du säjer att man måste tala ut och vara sann
Det borde du ha tänkt på innan chansen försvann
Men du och jag har aldrig kunnat tala med varann
Så ta det kallt, det är allt

Jag går den långa mödosamma vägen
Mellan villor och skäl
Som Akilles enligt gammal sägen
Med en pil i min häl
Från din horisont har du knappast handlat fel
Din kärlek var sårad, du trodde min var hel
Du drog mej in i leken och satte mej ur spel
Ta det kallt, det är allt

One world

There's so many different worlds
So many different suns
And we have just one world
But we live in different ones

Hitta din befrielse

Det sägs att ett misstag bara är ett misstag om man lär sig något från det.
Vad du gjort mot mig och alla andra du skadat vet jag inte vad man kallar det.
Du kallar dig själv monster.
Jag behöver inte förlåta dig.
Jag behöver enbart acceptera det förflutna och inte älta.
Att kunna finna ro i allt detta är min befrielse
och med denna insikt vet jag att jag kan gå långt.
Acceptansen är mitt vilorum.
 
 
 
 

I love me moore

Jag tror dina rödsprängda ögon, när du säger att du älskar mig mest i världen.
Jag känner din ångest genom att bara känna din vindpust snudda min arm.
Den här gången är det äkta. Det blöta obehagliga täcket ligger över oss och
ingen kan dra det undan. Jag vill inte dra det undan.
Jag kommer envist alltid att älska dig, trots alla de gånger jag fått
plocka upp mitt hjärta från marken som legat där i tusentals bitar.
Men hur mycket jag än älskar dig.
- så älskar jag mig själv mer.
 

När ensamheten tar vid

I musikens vibrationer, i dess ljudvågor som strömmar ur högtalarna lever du vidare i mitt liv. I min kropp.
Omedvetande om hur du fortfarande berör mig, i mina pulserande ådror.
När allt är overkligt, när visionen är det enda som fastnar på näthinnan.
Vill jag minnas? Jag vill inte, men jag vill uppleva. Återskapa känslorna.
Uppleva allt återigen, utan dig, bara för att få känna - att jag lever utan dig.
 
 
 

.


Dagens fråga

Hur blir jag hel igen efter du tog sönder mig?


Men om vi möts igen så kanske

Det är mycket sant att när man träffas vid ung ålder att man växer upp ihop och formar varandra. Men jag har insett att hur mycket vi än format varandra så kommer det inte förändra att vi fortfarande är olika personer som vi formats till. Jag har insett att vi är olika när det gäller ALLT. Det vi har gemensamt är humor och temperamentet, kanske? Du har en tro och förhoppning som jag successivt förlorat. Jag ger upp och du med antar jag?

Jag inte tro mina egna ord

Jag tittar på dig och ser en riktigt fin kille.
Du har dragen jag tänder på, en snygg kropp
och vackert ansikte.
Jag tittade på dig och såg min man.
Min framtida man och mitt hjärta slog extra
hårt då jag tittade på dig.
Nu ser jag bara en snygg kille, en som inte får
min hjärta att slå en extra gång..

Förut kände jag, jag visste att det var rätt. Bara jag tittade på dig..
Nu är det likgiltigt, som aldrig förr.

My darling

Jag börjar undra om det är dags att ty sig hit igen.
Vi har kommit till att bråka och skjuta bort varandra.
Är det bara en fas, eller är det på riktigt den här gången?
Jag börjar känna att vi kanske inte är rätt för varandra trots allt.

Ensam är inte stark

Det är inte normalt att ligga i sängen och ha de tankar i huvudet som jag har.
Man ska inte behöva brottas med miljoner hjärnspöken för att överleva en natt.
- Om jag kniper ögonen extra hårt och tänker goda tänker extra mycket, då kanske det känns lättare.
Men de vinner alltid, och jag har insett att något måste göras åt det.
I ett års tid har jag gått runt och inombords dött lite för varje dag som går.
Jag är inte en glad flicka längre, ingen som mår bra eller som känner sig älskad.
Utåt sett är jag det, men i min kropp skriker en instängd och förstörd flicka.

Så nu tar jag hjälp, för jag klarar inte det här själv.
Kognitiv beteendeterapi heter det, I wish me luck.

När orden inte räcker till

Nu är vi märkta förevigt.
Jag på dig.
Du på mig.

Om inte det är löfte,
ett bevis på din kärlek,
vad är det då?



Hur ska jag hantera det?

Den dagen jag fasar för börjar nära sig.

Ett år sen det hände..

Kärlek till er.

Ni är så fina..

Ni som läser.

Ni är inte många,
men ni är fina som går in här.

Även om jag inte skriver så ofta,
så går ni in och kollar om jag gjort det.

Kärlek till er.

Är det inte meningen?

Att jag alltid vänder mig hit när jag mår dåligt..

Jag önskar att det fanns någon man kunde prata med jämt när det behövdes. Jag vet att mina vänner skulle bry sig och vilja ge mig råd men allting känns som om det aldrig inträffat nu. Det känns bortglömt och att allting är bra nu i andras ögon. Men för mig att det fortfarande långt kvar. Jag är som en inbiten rökare, fast snarare en inbiten hjärtkrossad tjej. Det går dagar då jag mår bra och är lycklig, och vill inget annat än att bara vara med dig. Fast jag måste nog säga att det inte gått en enda dag utan att jag tänker på det som får mig att må dåligt.

I min kropp, i min hjärna, i mina tankar, i mitt hjärta känns det.. Det känns jämt, som ett tomrum som aldrig fylls. Det fattas en stor del hos mig, en del som jag tror aldrig kommer att fyllas. Det smärtar och gör ont, och den eviga frågan jag alltid ställer mig själv är, när ska det sluta göra ont? När du skickade blommor till mig när jag lämnat dig fick jag ett brev med, i det stod det "Det finns ett tomrum i mitt hjärta som bara du kan fylla". Jag trodde detsamma om dig, men jag har insett att det tomrummet som finns hos mig bara kan fyllas med tillit. Lojaliteten är bruten mellan oss, och jag tror aldrig aldrig att DU kommer kunna fylla det tomrummet..

Kommer jag fortsätta må dåligt, och acceptera att det är som det är, och vara glad för det vi ändå har?

Frågan är alltså, kommer jag någonsin kunna nöja mig med det här?

Run out the room and I’ll follow you like a lost puppy

När snön faller utanför fönstret, och påminner en om att man inte vill gå ut. De gånger jag sitter här ensam och tycker att det är kallt. När jag vaknar utan dig vid min sida, för att du redan gått till jobbet. När jag inte känner dina tår mot mina, eller din arm runt min mage. De gånger jag blir påminnd om att jag är själv, då känner jag mig ensam. Jag känner saknad av dig så fort vi lämnar varandra. Det måste vara såhär det känns att vara en i en hel, när den ena halvan fattas. Det kan inte vara så att jag blir lurad. Det kan bara inte vara oäkta. För det här känns, det syns, det värmer i hela kroppen enda ut i fingertopparna.




Men de hade rätt, och jag så fel.

Jag kommer ihåg dagarna då jag var som värst. Dagarna jag grät tills jag gick sönder. Dagen jag fick ändra från In a relationship till single på facebook. Dagen jag stod på jobbet och nog drällde ner glassen med mina tårar. Dagen då jag låg och tittade in i väggen och önskade att allt bara var en mardröm, önskade så det kändes som att huvudet skulle sprängas. När jag svor på min egna grav att jag aldrig någonsin skulle träffa dig igen. När mina vänner försökte tala vett i mig, och säga att jag en dag nog kommer vilja ha svar och vilja träffa dig igen. Jag som var så säker, jag som utan tvekan alltid svarade att det inte finns en chans att jag någonsin kommer vilja se honom igen. Men de hade rätt, och jag så fel.


En regelbok för kärlek, tack!

Det borde finnas en förhållanderegel
som säger att när man har en kärleksrelation
så ska det inte handla om att tävla längre
Man ska inte göra saker för att verka bäst
eller inte göra saker för att man är för stolt
Det borde finnas en regler som säger
att man ska ringa även om man tycker att man gjort rätt
att man ska svara även om den andra gjort fel
Att man istället för att vänta på ett förlåt
säger förlåt först för det man själv gjort fel
Att man inte ska försöka göra den andra svartsjuk
bara för att få uppmärksamhet

I ett förhållande ska man aldrig vara rädd
för att göra det man vill
eller säga det man vill säga
Om man nu älskar varandra villkorslöst
och säger att man är en halva i en hel
då man är vi och inte jag längre
Varför ska det ändå finnas spärrar??

Du är perfekt

Du låg mellan mina ben och gnuggade din näsa mot min som du brukar.
Jag tog tag med fingertopparna i din mage och kittlade dig samtidigt som jag fnittrade.

Man säger att ingen är perfekt.
Men du är fan det.
Du är så omtänksam, du är så snäll,
snygg, sexig, gör saker för mig som idag
när du kom hit med lunch till mig.
Som nyss när du kittlade mig, och bara är söt.
Du är min dröm, du är den perfekta kvinnan.
Du är perfekt.


Kärlek är när verkligheten är bättre än dina drömmar

När jag ser din nakna rygg ligga vänd mot mig.
Jag hör dina snarkningar högt.
Ser inte ditt ansikte men vet att det är vackert.

Igår sa du, lämna mig inte igen.
När du inte är här, så drömmer jag om dig varje natt.
Det gör så ont att drömma att du är här, och sen vakna ensam i sängen.
När du är här drömmer jag ingenting för du är här.


Even angels have their wicked schemes

För någon dag sen, bestämde jag mig för att ta mina saker och åka härfirån.
Jag åkte inte långt men jag åkte till min pappa för att vara bort ett par dagar.
Det kändes riktigt bra till en början, det kändes som om jag på allvar skulle lämna dig.
För jag är inte ärlig mot mig själv, jag vill nog egentligen inte vara med dig.
Jag väntar och väntar bara på att jag ska vilja säga att vi är tillsammans men jag kan inte.
Allt annat finns där, all kärlek är överös och allt annat är perfekt.
Jag kanske behöver hjälp.

You are superman with the wind at his back, and I'm Lois Lane.

On the first page of our story, the future seems so bright.
And this thing turned out so evil, I don’t know why I’m still surprised.
Even angels have their wicked schemes and you take death to new extremes.
But you’ll always be my hero, even though you lost your mind.


Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.
I love the way you lie.


Now this gravel in our voices, glass is shattered from the fight.
In this tug of war, you’ll always win, even when I’m right.
Cause you feed me fables from your hand,
With violet words and empty threats and it’s sick that all these battles are what keeps me satisfied.


Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.
Ohhh, I love the way you lie.


So maybe I’m a masochist
I try to run but I don’t wanna ever leave.
Til the walls are goin’ up in smoke with all our memories.

 

This morning, you wake, a sunray hits your face
smeared makeup as we lay in the wake of destruction
hush baby, speak softly, tell me I’ll be sorry that you
pushed me into the coffee table last night so I can push you off me
try and touch me so I can scream at you not to touch me
run out the room and I’ll follow you like a lost puppy
baby, without you, I’m nothing, I’m so lost, hug me
then tell me how ugly I am, but that you’ll always love me
then after that, shove me, in the aftermath of the
destructive path that we’re on, two psychopaths but we
know that no matter how many knives we put in each other’s backs
that we’ll have each other’s backs, ’cause we’re that lucky
together, we move mountains, let’s not make mountains out of molehills,
you hit me twice, yeah, but who’s countin’
I may have hit you three times, I’m startin’ to lose count
but together, we’ll live forever, we found the youth fountain
our love is crazy, we’re nuts, but I refused counselin’
this house is too huge, if you move out I’ll burn all two thousand
square feet of it to the ground, ain’t shit you can do about it
with you I’m in my f–kin’ mind, without you, I’m out it

 

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.
Ohhh, I love the way you lie.
I love the way you lie.


Om

Min profilbild

RSS 2.0
Design by: