tankarkringoss

Jag kommer ihåg dagarna då jag var som värst. Dagarna jag grät tills jag gick sönder. Dagen jag fick ändra från In a relationship till single på facebook. Dagen jag stod på jobbet och nog drällde ner glassen med mina tårar. Dagen då jag låg och tittade in i väggen och önskade att allt bara var en mardröm, önskade så det kändes som att huvudet skulle sprängas. När jag svor på min egna grav att jag aldrig någonsin skulle träffa dig igen. När mina vänner försökte tala vett i mig, och säga att jag en dag nog kommer vilja ha svar och vilja träffa dig igen. Jag som var så säker, jag som utan tvekan alltid svarade att det inte finns en chans att jag någonsin kommer vilja se honom igen. Men de hade rätt, och jag så fel.