Run out the room and I’ll follow you like a lost puppy

2010-11-29 @ 09:08:15
När snön faller utanför fönstret, och påminner en om att man inte vill gå ut. De gånger jag sitter här ensam och tycker att det är kallt. När jag vaknar utan dig vid min sida, för att du redan gått till jobbet. När jag inte känner dina tår mot mina, eller din arm runt min mage. De gånger jag blir påminnd om att jag är själv, då känner jag mig ensam. Jag känner saknad av dig så fort vi lämnar varandra. Det måste vara såhär det känns att vara en i en hel, när den ena halvan fattas. Det kan inte vara så att jag blir lurad. Det kan bara inte vara oäkta. För det här känns, det syns, det värmer i hela kroppen enda ut i fingertopparna.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback