tankarkringoss

När snön faller utanför fönstret, och påminner en om att man inte vill gå ut. De gånger jag sitter här ensam och tycker att det är kallt. När jag vaknar utan dig vid min sida, för att du redan gått till jobbet. När jag inte känner dina tår mot mina, eller din arm runt min mage. De gånger jag blir påminnd om att jag är själv, då känner jag mig ensam. Jag känner saknad av dig så fort vi lämnar varandra. Det måste vara såhär det känns att vara en i en hel, när den ena halvan fattas. Det kan inte vara så att jag blir lurad. Det kan bara inte vara oäkta. För det här känns, det syns, det värmer i hela kroppen enda ut i fingertopparna.

Jag kommer ihåg dagarna då jag var som värst. Dagarna jag grät tills jag gick sönder. Dagen jag fick ändra från In a relationship till single på facebook. Dagen jag stod på jobbet och nog drällde ner glassen med mina tårar. Dagen då jag låg och tittade in i väggen och önskade att allt bara var en mardröm, önskade så det kändes som att huvudet skulle sprängas. När jag svor på min egna grav att jag aldrig någonsin skulle träffa dig igen. När mina vänner försökte tala vett i mig, och säga att jag en dag nog kommer vilja ha svar och vilja träffa dig igen. Jag som var så säker, jag som utan tvekan alltid svarade att det inte finns en chans att jag någonsin kommer vilja se honom igen. Men de hade rätt, och jag så fel.

Det borde finnas en förhållanderegel
som säger att när man har en kärleksrelation
så ska det inte handla om att tävla längre
Man ska inte göra saker för att verka bäst
eller inte göra saker för att man är för stolt
Det borde finnas en regler som säger
att man ska ringa även om man tycker att man gjort rätt
att man ska svara även om den andra gjort fel
Att man istället för att vänta på ett förlåt
säger förlåt först för det man själv gjort fel
Att man inte ska försöka göra den andra svartsjuk
bara för att få uppmärksamhet

I ett förhållande ska man aldrig vara rädd
för att göra det man vill
eller säga det man vill säga
Om man nu älskar varandra villkorslöst
och säger att man är en halva i en hel
då man är vi och inte jag längre
Varför ska det ändå finnas spärrar??

Du låg mellan mina ben och gnuggade din näsa mot min som du brukar.
Jag tog tag med fingertopparna i din mage och kittlade dig samtidigt som jag fnittrade.

Man säger att ingen är perfekt.
Men du är fan det.
Du är så omtänksam, du är så snäll,
snygg, sexig, gör saker för mig som idag
när du kom hit med lunch till mig.
Som nyss när du kittlade mig, och bara är söt.
Du är min dröm, du är den perfekta kvinnan.
Du är perfekt.

När jag ser din nakna rygg ligga vänd mot mig.
Jag hör dina snarkningar högt.
Ser inte ditt ansikte men vet att det är vackert.

Igår sa du, lämna mig inte igen.
När du inte är här, så drömmer jag om dig varje natt.
Det gör så ont att drömma att du är här, och sen vakna ensam i sängen.
När du är här drömmer jag ingenting för du är här.

För någon dag sen, bestämde jag mig för att ta mina saker och åka härfirån.
Jag åkte inte långt men jag åkte till min pappa för att vara bort ett par dagar.
Det kändes riktigt bra till en början, det kändes som om jag på allvar skulle lämna dig.
För jag är inte ärlig mot mig själv, jag vill nog egentligen inte vara med dig.
Jag väntar och väntar bara på att jag ska vilja säga att vi är tillsammans men jag kan inte.
Allt annat finns där, all kärlek är överös och allt annat är perfekt.
Jag kanske behöver hjälp.

On the first page of our story, the future seems so bright.
And this thing turned out so evil, I don’t know why I’m still surprised.
Even angels have their wicked schemes and you take death to new extremes.
But you’ll always be my hero, even though you lost your mind.

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.
I love the way you lie.

Now this gravel in our voices, glass is shattered from the fight.
In this tug of war, you’ll always win, even when I’m right.
Cause you feed me fables from your hand,
With violet words and empty threats and it’s sick that all these battles are what keeps me satisfied.

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.
Ohhh, I love the way you lie.

So maybe I’m a masochist
I try to run but I don’t wanna ever leave.
Til the walls are goin’ up in smoke with all our memories.

 

This morning, you wake, a sunray hits your face
smeared makeup as we lay in the wake of destruction
hush baby, speak softly, tell me I’ll be sorry that you
pushed me into the coffee table last night so I can push you off me
try and touch me so I can scream at you not to touch me
run out the room and I’ll follow you like a lost puppy
baby, without you, I’m nothing, I’m so lost, hug me
then tell me how ugly I am, but that you’ll always love me
then after that, shove me, in the aftermath of the
destructive path that we’re on, two psychopaths but we
know that no matter how many knives we put in each other’s backs
that we’ll have each other’s backs, ’cause we’re that lucky
together, we move mountains, let’s not make mountains out of molehills,
you hit me twice, yeah, but who’s countin’
I may have hit you three times, I’m startin’ to lose count
but together, we’ll live forever, we found the youth fountain
our love is crazy, we’re nuts, but I refused counselin’
this house is too huge, if you move out I’ll burn all two thousand
square feet of it to the ground, ain’t shit you can do about it
with you I’m in my f–kin’ mind, without you, I’m out it

 

Just gonna stand there and watch me burn,
But that’s alright because I like the way it hurts.
Just gonna stand there and hear me cry,
But that’s alright because I love the way you lie, I love the way you lie.
Ohhh, I love the way you lie.
I love the way you lie.

Om man tänker sårhär; du gör det i alla fall lätt för mig.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt

Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om

Jag har gått så långt, nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som går vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag i vita blad
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt.

Hatar, hatar hatar hatar att du sitter där bland alla möjliga tjejer som jag hatar. Det är som en mardröm. Jag vet att du befinner dig på en plats där det kryllar utav vidriga tjejer. Att du kanske sitter bredvid en av de du en gång låtit komma närmre. Jag blir ledsen av att veta det, och vill bara gråta. Har kännts så bra så länge nu, men nu så rasade allt igen.. Jag hade en klump i magen hela bilresan på väg till din hemstad, och det här gjorde verligen inte saken bättre. Pratade med dig nyligen i telefon och jag klarade inte av det, klarade bara inte av att lyssna på bakgrunden... Jag klarar inte av det här..

Ibland ligger vi och kramas och myser hela dagarna. Ibland ser dagarna ut som denna. Jag ligger i sängen med min dator och du sitter vid din dator.. Tittar på klockan och så har helt plötsligt tre timmar gått. Vi säger knappt något till varandra, och att vi inte umgås gör att vi omedvetet blir sura på varandra. Man behöver inte umgås jämt, det förstår jag också. Men om någon annan skulle sett oss nu, skulle de nog undrat hur bra vi egentligen passar ihop. Sånt här får mig att fundera på om det verkligen är rätt..