Men om vi möts igen så kanske
Det är mycket sant att när man träffas vid ung ålder att man växer upp ihop och formar varandra. Men jag har insett att hur mycket vi än format varandra så kommer det inte förändra att vi fortfarande är olika personer som vi formats till. Jag har insett att vi är olika när det gäller ALLT. Det vi har gemensamt är humor och temperamentet, kanske? Du har en tro och förhoppning som jag successivt förlorat. Jag ger upp och du med antar jag?
Jag inte tro mina egna ord
Jag tittar på dig och ser en riktigt fin kille.
Du har dragen jag tänder på, en snygg kropp
och vackert ansikte.
Jag tittade på dig och såg min man.
Min framtida man och mitt hjärta slog extra
hårt då jag tittade på dig.
Nu ser jag bara en snygg kille, en som inte får
min hjärta att slå en extra gång..
Förut kände jag, jag visste att det var rätt.
Bara jag tittade på dig..
Nu är det likgiltigt, som aldrig förr.
My darling
Jag börjar undra om det är dags att ty sig hit igen.
Vi har kommit till att bråka och skjuta bort varandra.
Är det bara en fas, eller är det på riktigt den här gången?
Jag börjar känna att vi kanske inte är rätt för varandra trots allt.
