tankarkringoss

Jag bar mina vita jeans och du bar din kamouflagejacka.
Jag mötte dig halvvägs i det som skulle komma att bli vår backe..
Ovetande om vad som skulle ske någon timme senare.
Du var iögonfallande.
Jag var blyg för ovanlighetens skull.
Jag tror att du gjorde mig generad.
Du var Adam och jag var Eva och vi tillsammans var den förbjudna frukten.
Förbjudet så förbjudet..

Vi gick varv efter varv runt kvarteret.
I kylan, i den fallande snön.
Kallt var det, har inte varit med om någon kallare kväll.
Du ville inte gå hem, och du ville inte att jag skulle gå.
Du ville bara gå runt.
Det gick timmar och jag frös.
Du ville värma mig, och drog mig närmre dig.
Jag höll mina händer i dina byxfickor samtidigt som du omfamna din jacka runt mig mot din kropp.
Vi pratade med varandra länge.
Våra näsor snuddade och vi pratade i varandras munnar.
Våra läppar snuddade flera gånger.
Vi kysstes.
Kallt och varmt på samma gång.
Klockan blev mycket, natten blev morgondagen.

Vi kysstes.. Vi sa hejdå..

Jag sa grattis på födelsedagen.

När två människor älskar varandra innerligt och djupt.

Men tycks endå inte få det att fungera..

När kommer man till den punkten då man känner att man inte orkar mer?


Aldrig...

Jag minns första gången jag verkligen fick mig en tankeställare angående alla rykten jag brottades med i början av vårt förhållande. Vi var i din hemstad och jag satte mig ensam vid sjön tillsammans med en flaska vin och satt där och grät och täntke. Jag började frysa men ville inte bestämma mig för något. Du ringde mig flera gånger men jag ville inte svara. Jag lyssnade på min musik i hörlurarna.. Last Night spelades på repeat och allt jag gjorde var att koppla den låten till oss..

Gissa vilken låt som strömmar ur mina högtalare nu...

Det var så lång tid sen, jag vet inte om du minns. Det slutade inte med att vi gick skilda vägar för vi lyckades alltid komma över alla dåliga saker. Det slutade med att vi grät tillsammans och skedade till söms hemma hos mig.

Även om jag tvekat flera gånger på vår relation, så har jag aldrig tvekat på vår kärlek till varandra. Den har varit så stark, den starkaste någonsin. Om någon frågar mig om 50 år om mitt livs kärlek så kommer berätta om en pojke, en pojke vid namn..

Det är lite skämtåsido, men egentligen sant i mitt fall.

Jag har träffat många killar trots min ringa ålder. Jag har sen jag var elva haft pojkvänner, och jag har idag svårt att vara ensam. Jag har aldrig riktigt varit ensam utan alltid haft någon där.

Sen träffade jag dig och vi var ihop i tre år.

Du har varit med mig länge, och under viktiga år. Under dessa år har vi vuxit med varandra, mognat med varandra, format varandra. 16-20 år är bland dom viktigaste åren i livet.. Man går från att vara tjej till kvinna, och från pojke till man. Utan dig hade jag inte varit den jag är idag, utan dig hade jag inte uppskattat kärlek som jag gör.

Utan dig hade jag inte vetat vad kärlek är

Det är konstigt hur mycket skillnad en person kan göra i ens liv.
När han helt plötsligt inte finns där längre.

Det är numer tomt i min stora säng.
Det är mörkt och tyst när man ska sluta ögonen och somna in.. inga andetag förutom mina.

Det är konstigt hur mycket saker det finns som påminner om en person.
När han helt plötsligt inte finns där.

Alla tycks heta samma namn han.
Alla låtar som spelas har en koppling till oss.
Allt man vill prata om är ett minne med honom.

Det är konstigt hur mycket man själv blir en del av den andras liv.

Jag kan inte sova utan att tvn är på.
Mina läppar är torra för att jag inte får dina lypsylpussar.

Man kan aldrig förutsäga en människas beteende.

Jag minns att jag åkte hem dagen efter jag upptäckt allt.
Jag minns att jag inte kunde tänka. Jag bara var. Det var som om jag gick runt levande fast död.
Jag hade så ont i hela kroppen, ont överallt och jag var så utmattad.
Allting växlade mellan panik, ångest, sorg, lycka, ilska och smärta, det kom med jämna mellanrum konstant.
Mammas man körde mig till tåget, då jag var i chock..
Det var så tryggt att ha honom där, och för första gången så talade han djupt med mig.
Jag kunde inte äta på veckor, det var en turioturen-kur om man säger så, jag tappade flera kilon.
Inte på ett sunt sätt, men jag var inte fysiskt kapabel till att göra det. Inget ville stanna.

Jag grät konstant i veckor.

En sann vän ser den första tåren, fångar den andra och stoppar den tredje.

Jag låg dagen efter i famnen hos tre vänner och bara grät..
De kramade mig alla tillsammans och jag grät, och dem grät med mig.
Tårarna är inte slut än, men det tillåter jag mig.
De får komma så länge det behövs.
För mig så är mina sanna vänner verkligen med mig och mina tårar, alltid.
De kom inte bara tre tårar men snart stoppar de den 478689000:e tåren.
Det vet jag.

Och det vet du

där elljusspåren ledde hem till middagstid
där allting var modernt runt sjuttiosju
där låghusen slutade och skogarna tog vid
där bodde jag, där bodde du
där bodde jag och du

inga jordskalv där vi bodde, ingen frös och ingen svalt
men det skälvde när du rörde vid mig
du var sjutton jag var sexton och jag skolkade från allt
jag ville bara vara med dig
jag ville bara vara med dig

nu får jag höra att du lever då och då ifrån en vän
det verkar dom som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig

där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort

det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen

men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig

men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du

Det värsta med att förlora någon är inte att upptäcka det man hade innan man förlorade det.

Utan att upptäcka att man aldrig uppskattade det man hade innan man förlorade det.

Tror du att du kommer hitta någon så hängiven som jag?
Din lycka var min lycka. Dina tårar var min käraste skatt..

Tror du att det finns en till henne där ute?

Hon som köpte vit choklad med me to you motiv.
Hon som åkte mil till dig för att ses, även om det handlade om två dagar.
Hon som älskade dina föräldrar, dina vänner, din släkt, dina djur.
Hon som satte dina problem framför sina egna.
Hon som lekte gissningslekar med dig i bilen.
Hon som visste att ost var det värsta du visste.
Hon som la något internt i snusdosan högst upp i din pyramid.
Hon som blev medbjuden på alla släktträffar och kalas.
Hon som tog bilder och satte in i album och ramar.
Hon som gav dig en resa till london i studentpresent.
Hon som mer än gärna stekte bacon till frukost till dig.
Hon som skickade sin lillebror med en röd ros på alla hjärtans dag.
Hon som sa kom närmre, kom närmre.
Hon som talade om sina djupaste tankar om sin pappa.
Hon som anordnade fester för dig och dina vänner, bara för din skull
Hon som alltid, alltid saknade trots att ni setts precis.
Hon som kopierade dina småfraser i smyg.
Hon som lyssnade på dina låtar, även om det inte alltid var med vilja.
Hon som gjorde dina intressen till sina.
Hon som började spela volleyboll på somrarna.
Hon som satt i nya lägenheten och började spela cod.
Hon som följde med grabbarna och spelade fotboll.
Hon som köpte med ett paket mazariner hem för att du tycker om det.
Hon som överraskade med nya underkläder.
Hon som väntade på dig efter jobbet för att få åka hem ihop med dig.
Hon som planerade dagar med dig.
Hon som älskade att du älskar dina vänner.
Hon som verkligen trivdes i din umgängeskrets.
Hon som såg en fin skjorta och köpte den till dig.
Hon som fick tjuvköra din bil ibland.
Hon som lämnade lappar till dig med fina texter.
Hon som lyssnade på lars winnerbäck.
Hon som skickade kärlekssms dagligen.
Hon som inte brydde sig men bäddade sängen för dig.. ibland..
Hon som visste att du alltid dricker juice, eller någon dricka.
Hon som älskade dina läppar.
Hon som hade oanvända lypsyl, som du kunde sno utan att hon märkte.
Hon som ville vara lilla skeden.
Hon som kunde gråta för att saknaden var stor.
Hon som skrattade tillsammans med dig till family guy,
how i met your mother, scrubs, two and a half men, simpsons.

När du blir påminnd om mig, kom ihåg mig då.

Han är snäll, generös, omtänksam.

Fin, vacker och har de blåaste ögon jag någonsin sett.

Jag kan titta in i de där ögonen och lätt försvinna..

Han säger att han älskar mig

Han kysser mig ömtåligt... omfamnar mig försiktigt.

Han vet precis vad han ska göra för att få mig att skratta.

Vi pratar i timmar om allt och ingenting.

Han är allt och lite till, men han är inte du.

Hon är satan i mänsklig form.
Jag har sett henne tre gånger sen det hände.
Hon är ful, äcklig, billig, hänsynslös och hemsk.
Men endå kan jag inte undvika att tänka..

Lät du henne komma närmre, var hon vackrare än mig?

Jag blir arg när jag tänker på det du gjorde mot mig, att du ens var kapabel till att göra det.
Jag trodde inte mina ögon när jag såg henne där, i din säng.

I min säng.

I vår säng.

Jag trodde aldrig att det kunde göra så ont som det gjorde.
Jag har varit med om olyckor, legat på sjukhus men detta tog hem guldet.
Det var fysisk och psykisk smärta som inte tog slut..
Jag hade ont i armarna, ända ut i fingertopparna, benen, magen, bröstet, huvudet.

I hjärtat.

Om jag kunde spola tillbaka tiden och aldrig gått hem för att hitta mardrömmen, så skulle jag gjort det. Jag skulle nästan hellre velat att det om det nu skulle tagit slut, att det blev på ett finare sätt.

Var jag inte värd mer? En förklaring, en ursäkt, något annat än att bli lämnad till att hitta henne där.
Du såg mig genom glaset, men du bara gick.. Det var fegt, själviskt och oförlåtligt.
Har du aldrig tänkt att det kunde varit annorlunda, om du stannat och kämpat?

Det kom från ingenstans..
Vi hade precis flyttat ihop, vi delade vår fina lägenhet, hade köpt nya möbler och byggt upp ett liv ihop.
Organiserat fotoalbum och hade vår favoritbild inramad på den ena nyinköpta ikeahyllan.
Vi var förlovade och pratade framtid.
Du lurade mig, du grundlurade mig och det värsta av allt det var att jag precis hade lärt mig lita på dig.

Du var min och jag var din.

Vår lyckliga saga fick ett olyckligt slut, varför kunde vi inte få leva lyckliga i alla våra dar..

Jag tror jag aldrig upplevt mer passionerat eller känsloladdat sex än vad vi hade.
När vi hade sex, så älskade vi varje centimeter av varandra.
När du låg mellan mina ben, och kysste mig i ansiktet, kysste mig på munnen, över ögonen, drog mig över håret bakåt och kysste min hals.. Eller till och med när du vilade dig, så kysste du mig i pannan..
Jag älskar att bli kysst i pannan.

Jag kysste dig tillbaka, drog med mina fingrar genom ditt långa hår, killade dig över ryggen på det där sättet som du gillar. Drog mina händer över din fina rumpa, och kysste din hals när du burrade ner dig i mitt hår..

Dina vackra andetag.

Dina läppar är underbara, din andedräkt är otrolig.
Om man kunde ta på din andedräkt så skulle den nog vara mjuk och len.
Den är helt fantastisk.
När vi låg ansikte mot ansikte brukade jag diskret andas in din andedräkt.. Just för att den var din.
Skulle kunna göra vad som helst för att få andas dina andetag igen.

Jag har raderat dig, ditt nummer, alla bilder på telefonen, kastat fotoalbum, kastat presenter och blockerat dig på alla tänkbara sätt på internet.

Men minnen i huvudet går inte att radera, det går inte att ta bort.
Det sägs att tiden läker alla sår men jag börjar tvivla på det.
Jag önskar att någon kunde slå bort mina minnen om dig.
Slå mig riktigt hårt så jag blev skadad.
Jag önskar att jag aldrig träffade dig, att jag aldrig blev kär, att jag aldrig började älska dig.

Jag önskar att jag slutar älska dig

Här om dagen var jag ensammst i världen, jag i min tomma säng utan dig. Jag slöt mina ögon och fantiserade om vårat gamla liv. Jag blundade och såg väggen framför mig när jag låg på sidan, hur tavlan brukade åka ner för att du var klantig.. Du stängde aldrig av tvn, den ville du inte stänga av. Hur du alltid la dig sist i sängen medans jag redan låg och väntade, somnade aldrig före, utan väntade på dig. Hur du omfamnade mig, la armarna runt om mig, smekte min mage, flätade in dina fingrar i mina och andades tungt. Jag älskade att känna din mage och ditt bröst tryckas mot mot min rygg i takt till din andning..

Kom närmre, kom närmre..
- Jag kan inte komma närmre, sa du..

Sen öppnade jag mina ögon.

Jag minns att du presenterade en musiker för mig, en som hette Lars Winnerbäck, han var kort och skäggig i mina ögon. Inte mycket mer. Du introducerade oss för varandra, och lärde mig känna honom som den riktiga människan han är. Jag är glad för att du gjorde det, för han blev vår och många låtar som han skrivit är till oss. Jag kommer aldrig glömma våra bilfärder, och hur vi lyssnade på Lars dag in och dag ut för år..

Jag har kommit på mig själv, och kommit på att jag underskattat dina genuina romantiska sidor.

Som det första året du var på en Lars Winnerbäcks konsert, och du ringde mig. Det var bullrigt och stökigt och jag la på. Du nöjde dig inte med det och ringde upp igen. Lyssna, skrek du..

Om du lämnar mig nu, spelades i mitt öra..

Året efter under konserten gjorde du samma sak.. Jag lyssnade, och var lycklig.

Om du lämnar mig nu...

Jag har inte tänkt på dig på länge. Det har kommit nu på den senaste tiden.
Idag är en sån dag som jag tänkt på dig, sekund in och sekund ut..
Jag jämför oss med Bella och Edward, precis som min vän gör.
Att vår kärlek var den starkaste av de alla.
Hon trodde på oss och att vi skulle vara varandras förevigt.

Det blev inte riktigt så..