tankarkringoss

Tänk om jag inte hade kontaktat dig efter den långa tiden, efter de där brutala sex månaderna?? Hur hade mitt liv sett ut idag? Hade jag mått bättre eller sämre? Hade jag kanske sökt någon annan helhjärtat och inte halvt som jag gör nu. Blotta tanken av att inte vara din eller att inte får vara i din famn får mig att rysa. Fast så finns det en annan sida i mig som inte ser något annat alternativ än att hitta någon annan..

För så där har det blivit för mig.. Du svek mig riktigt jävla hårt och det är inget som går att radera eller förneka för den delen. Jag kan inte förlåta dig.. Jag har försökt tusen gånger i mitt huvud men något stoppar min raskt. Det är som att någon slår mig igenom magen, tar tag i alla organ och bara rycker ut dem. Så känns det när jag tänker tanken på att lita på dig, och det är förjävligt. Men jag tror inte du förstår hur mycket jag försöker ändå, och hur mycket jag vill kunna lita på dig.

Du verkar nervös över att jag träffar andra, även om jag inte säger det rakt ut så gör jag nog det. Det betyder inte att jag är med olika killar varje dag. Men jag ser inte mig som en upptagen tjej, jag letar inte efter en ny kärlek men jag är öppen för förslag.

Men för att komma till kritan men hela detta inlägg så vet jag att om jag inte hade kontaktat dig hade jag ångrat mig år in och år ut, tills sista dagen i mitt liv.